Snapshot. Repetition. 

... och kasta dom hejdlöst upp i skyn. Högt och ännu högre. Likt sånger som alla minns. Vi ska tala om tomheten. Om lättnaden. Om sorg utan namn och om skammen som sveper in i hjärtat. Slungar sina armar kring oss. Snabbt. Så snabbt att vi knappt märker att det sker. Men vi ska tala om det.

Vi kan inte vara tysta.

   En helt vanlig torsdag. Replokalen stormar.

Hemsidan!

Tisdagen bjöd på dimma. Små ögonblick av ljus. Flyktiga tankar. En ny scen har exploderat in i manuset nästan helt utan förvarning. Vet ännu inte om den får stanna. Repetitionerna idag var tonsatta av Yann Tiersen och Introductory Movement har kastat sig hejdlöst mot väggarna. Kändes som om fåglarna på taket nynnade med. I det där rummet är tveksamhet inget ord men det känns som om tiden rinner bort likt sand mellan fingrarna. December. Ja, mörkret faller hastigt.  

Kaffet smakar hejdundrandes magiskt gott när det kommer ifrån den här muggen!

Scenografin till föreställningen 'Jag måste vara min egen armé' börjar ta form. Det byggs, målas, skissas och patineras. Ateljén brinner virvlande av skapandet.