I föreställningen - Jag måste vara min egen armé- får vi möta Elena Farrugia från Malta som beskriver hur hon i smyg sparade ihop pengar för att kunna resa till London för att genomgå en abort. Där familj och släkt trodde att hon åkte på shoppingweekend och det är en lögn som hon ensam måste bära. I pjäsen finns också Linnea. Som så gärna önskar att hon vågade berätta för sin sambo om aborten. Men som räds mötet med kalla ögon, bortvänd rygg och skakande huvud. Karaktären beskriver känslan när modet backar undan, överger och inte finner sin väg tillbaka.

Här finns också Maria. Sjuttonåriga Maria som tre månader efter sin abort började gråta utan att hon förstod varför. Besökte en kurator som med tomma ögon frågade - ”Men du valde ju själv att göra en abort, så varför sörjer du?”.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Spännande och glädjande nyheter! Vår uppmärksammade pjäs Bakom stängda dörrar som handlar om sexuell grooming, hot och makt men också vägen ut ur helvetet blir podcast!  Under 3 delar kommer ni att få följa Moas historia just där ni bef...

  The crew på långpromenad efter möte! Bara kärlek här! <3  ...

   Du har väl inte missat att Scenkonst Quinnas finns på Instagram! Följ oss där    INSTAGRAM ...

  En påminnelse om en tycker att det blåser kallt därute och hjärtat gör lite ont. Du är starkare än vad du tror. Du är starkare än vad du kanske ens vågar tro. Du är stark! /Scenkonst Quinna ...

DEn 2 och 3 nov kl.19.00 kommer vi till Göteborgs dramatiska teater för ett gästspel! Missa inte! Föreställningen riktar strålkastarna på ungas utsatthet via nätet! Kika in trailern på youtube     ...